Intervju med Dan Olofsson i Jämtlands Tidning den 5 augusti 2026
Text och bild: Jenni Andersson.
Miljardären Dan Olofsson skulle kunna bo var som helst i världen, men återvänder gång på gång till Kaxås. I ett personligt samtal berättar han om barndomens somrar utan el och vatten, kärleken som började med ett skoknyt, varför familjen alltid kommer först – och varför han vill ge nästa generation samma rötter som han själv fick.
Dan Olofsson tar emot vid Sönnas-jön. Hit har han återkommit i sjuttio år. Flera barn springer förbi.
– Det här huset byggde min far 1955–56. Sen var vi här varje sommar.
– Vi hade fotogenlampor och hämtade vatten i bäcken. Vi var fem syskon och två föräldrar i två rum och kök. Det här var ett paradis.
Det blir tydligt hur viktig familjen och rötterna är för mannen som senare kommit att ge så mycket tillbaka till bygden.
– Vi kan gå tillbaka till år 1380 i Kaxåsbygden med omnejd, enligt släktforskningen. Min bror Sam har skrivit två böcker om bygden.
På väggarna hänger fotografier.
– Där hässjade vi hö med morbror Algot. Här är en annan morbror, han hade macken i Kaxås, Uno Bångman.
– Här är jag på Oldklumpen i mors famn. Förra sommaren gick jag upp med några barnbarn och tog samma bild igen. Det gick lite långsammare nu, skrattar Dan.
Dan föddes i Finland där hans pappa var pastor. Familjen flyttade tillbaka till Sverige när han var ett år. Båda föräldrarna, Bror och Anna, hade sina rötter i Offerdal, och det föll sig naturligt för dem att bygga sitt sommarhus här.
– Där ser du Bångmansgården. Min mor växte upp där. Min kusin bor där nu, säger Dan och spanar över sjön.
– Farfar växte upp i Åflo. Han är född 1851. Kan du tänka dig? Det var före amerikanska inbördeskriget! Han såg en ung flicka som han tyckte var vacker. Då väntade han tills hon var 24 år. Det var 24 år mellan dem. Sen fick de tio barn. Min far var yngst, han är född 1918.
Dan beskriver Annas betydelse för generationerna som har följt.
– När mor var tolv köpte morfar ett piano. Mor gick hela vägen till sin pianolärare i Bångåsen, även på vintern. Senare blev hon kantor.
– Hon lärde sina barn och barnbarn. Några har det som yrke nu. Musiklärare. Och Jonathan Johansson, han är ju artist.
– En kvinnas insats i släkten, det är till stor glädje idag när vi träffas och det är så många musikanter.
– Mor sa alltid att vi skulle göra två saker: skaffa en utbildning och lära oss spela ett instrument.
Dan Olofsson är idag miljardär. Han är dock inte född in i rikedom och är tydlig med vad som är viktigast i livet.
– Jag är 75 år. Man kan ju se sitt liv bakåt. Jag har tre projekt i livet. Familjen och vännerna, företaget och det ideella engagemanget.
– Jag träffade Christin när jag var 15 år. Jag kan bjuda på en söt historia, när vi liksom fick ihop det. Vi var ute i skogen med ett gäng kompisar. Jag hade gått och kikat på henne men jag visste inte hur man skulle göra för att inte göra bort sig.
– Men då kom jag på att om jag stannar och knyter skorna och hon också stannar, då är det liksom läge. Skulle hon inte stanna så har jag åtminstone inte gjort bort mig. Så då stannade jag, och hon också. På den vägen är det.
– Det är tur att man inte hade kardborrband då!
Dina barn och barnbarn – skämmer du bort dem eller tycker du de ska lära sig den hårda vägen?
– Våra barn har vuxit upp under så kallade normala förhållanden. Det har varit bra. De har liksom aldrig fått några later.
– Men med barnbarnen… Trots allt har vi ju fått lite bättre ekonomi. Som mor- och farföräldrar vill man ju gärna skämma bort dem.
– Men de måste ju ändå lära sig. De ska skaffa sig en utbildning och kunna försörja sig på egna meriter, inte leva på farfar. Det är en balansgång.
Till hösten åker syskon, barn och barnbarn till familjens ö i Tanzania.
– Barnen älskar att resa och leka med sina kusiner. Det ska man unna sig. Det är bara dumheter att lägga pengar på hög och inte göra något med familjen medan du kan. Familjen är det viktigaste man har.
– Vi har några ställen där alla får plats. Det har vi investerat i. Men det har vi också stor glädje av.
– Samtidigt stöttar vi våra ideella projekt med rätt substantiella belopp. Det finns alltid en alternativ användning för pengar. Det är kanske viktigare att hjälpa barnen i Afrika och Ukraina än att spendera för mycket själv.
– Det är såna här avvägningar man får göra. Och det är inte alltid självklart.
Det som har gjort allt möjligt är företaget. Danirkoncernen har över 9000 anställda i 29 länder.
– Jag har förmånen att min äldsta son, Johan, är engagerad i bolaget. Så han kör det en generation till.
– Vi har två barn till, Andreas och Hanna. De arbetar inte i firman, men de är med ägarmässigt. Det är skönt. Jag behöver inte fundera på om jag ska sälja eller ej.
– Sen har jag ju ideella projekt. Star For Life är det största, fortsätter Dan.
Star for Life startades av makarna Olofsson 2005. Organisationen har hjälpt över en halv miljon elever till bättre hälsa och skolresultat.
– Det är många barn som far illa. Det viktigaste du kan investera i är nästa generation.
Engagemanget för andra människor kommer från uppväxten, menar han.
– Mor var kantor och far var pastor. När vi hade jul hemma så tog vi alltid emot någon av församlingens gamla damer, som inte hade någon att fira med. Såhär i efterhand förstår man att de tyckte det var viktigt att ställa upp för andra.
Även i Offerdal har Dan projekt. Almåsa och Projekt Kaxås är inte de enda.
– Vi har vårt ställe i Kälapannsjön, med 2500 hektar. Där har vi byggt och utvecklat i snart 30 år.
Kusinbyn är ett annat projekt. Idén fick han från familjen Kennedy.
– De har byggt hus runt familjens ursprungliga sommarhus så att alla generationer kan samlas.
Han ville skapa samma möjlighet i Kaxås.
– Mina syskon har femton barn tillsammans. Jag byggde skalen till femton hus och sedan gjorde de resten själva.
Resultatet har varit lyckat.
– Du ser själv. Det kryllar av barn här. När de säger hur mycket det betyder blir jag rörd.
En kvinna kommer in med ett spädbarn, och Dan skiner upp.
– Min far hette Bror Olofsson, och denna lille grabb har samma namn. Kan du tänka dig? Det är barnbarns-barn nummer 39.
– Det är verkligen ett glädjeämne i livet!
Dan pekar på ett mindre hus.
– Vi byggde detta åt mor. De sista åren satt hon här på terrassen, med alla barn och barnbarn runt omkring.
Finns det något du ångrar i ditt liv?
– Skulle jag fått leva om mitt liv så hade jag nog gjort ungefär samma sak. Jag trivs väldigt bra med det.