Di.se, 11 augusti 2025.

Nu har regeringen en möjlighet att följa Storbritanniens exempel. De har en enkel modell som Sverige kan kopiera om viljan finns att värna jobben och de små- och medelstora företagen med en mycket konkret insats, skriver Dan Olofsson i en debattartikel på Di.se. 

Det är glädjande att den brittiska regeringen nu lägger ett förslag till parlamentet om att korta ner maximala betalningstider mellan företag till 60 dagar initialt, för att efter fem år nå 45 dagar. Att denna begränsning i den fria förhandlingsrätten blivit nödvändig beror på att storföretagen missbrukat sin starka ställning och år från år förlängt betalningstiderna, nu ofta till flera månader.

De små får agera bank åt de stora, och effekten av detta är att de mindre företagen pressas mycket hårt när det gäller deras likviditet och deras finansiella kostnader. Det försvårar för dem att expandera och anställa fler. Det leder också till fler konkurser. Det uppstår med andra ord en samhällsekonomisk skada.

Dagens Industri belyser det brittiska förslaget förtjänstfullt i en artikel den 31:e juli.  I Sverige säger sig Tidöregeringen värna företagen. Detta stämmer säkert om man med företag menar alla företag exklusive små- och medelstora företag.

Följaktligen har regeringen tillsammans med Svenskt Näringsliv, som också prioriterar storföretagen i alla avgörande frågor, agerat mot EU:s ansträngningar att begränsa betalningstiderna mellan företag till 30 dagar. 

Den brittiska regeringens förslag innebär ett regelverk där företag över 250 anställda kommer att få rapportera hur lång tid det tar för ett företag att betala leverantörer. Deras revisionskommittéer kommer också vara skyldiga att granska betalningspraxis på styrelsenivå. Passeras maxgränserna utgår betydande böter. De ställer också krav på att om ett företag ska få delta in en offentlig upphandling ska de också följa regelverket beträffande betalningstider.

Det jag här vill lyfta fram är att det brittiska förslaget nu skapat en utmärkt möjlighet för den svenska regeringen att förutsättningslöst värdera det konkreta förslag den brittiska regeringen lagt fram. Det finns ju ett färdigt förslag. Och britterna har gjort sina analyser som de säkert delar med sig av. Dessutom är det för en ekonomi som är sex gånger större än den svenska.

Svenska storföretag är skickliga på att driva lobbyverksamhet gentemot regeringen. De har lätt att få en dialog med ministrar. En småföretagare har ofta inte tid att systematiskt arbeta med lobbyverksamhet mot regeringen. Förslagsvis borde regeringen som motvikt till storföretagens frekventa dialog bjuda in kanske ett 10-tal egna mindre företagare som är drabbade av de långa betalningstiderna. Det skulle ge regeringen en annan bild av effekterna av de allt längre betalningstiderna än den bild de får av storföretagen. De anför ofta ett det är ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten. 

Men samhället sätter i de flesta frågor de yttre gränserna inom vilka sedan fria förhandlingar kan ske. Att man gör detta med 45 – 60 dagars betalningstid är fullt rimligt mot bakgrund av det missbruk som skett. Det bör noteras att betalningstider var inget problem för något decennium sedan då storföretagen tillämpade rimliga tider. Så fungerade detta för något decennium sedan, fungerar det givetvis också framöver att tillämpa rimliga betalningstider.

När jag för egen del tar upp detta med regeringsrepresentanter duckar de bara. Det känns som de inte vill ta tag i frågan. Men nu har regeringen en möjlighet att följa Storbritanniens exempel. De har en enkel modell som Sverige kan kopiera om viljan finns att värna jobben och de små- och medelstora företagen med en mycket konkret insats.

Följande självklarhet behöver egentligen inte skrivas. Regeringen kommer av väljarna att utvärderas på hur väl de klarar jobben, inte om de är bättre eller sämre än en (S)- regering på att odla relationerna med storföretagen. Här får de nog båda ett gott betyg.

Dan Olofsson, entreprenör