Debattartikel på Di.se, 9 maj 2025.

I frågan om betalningstider mellan företag kan vi se följande mönster. Svenskt Näringsliv följer rutinmässigt storföretagen. Och nuvarande regering följer rutinmässigt Svenskt Näringsliv, skriver Dan Olofsson på Di.se.

Det förvånar mig djupt varför ingen i denna kedja kan se det uppenbara. Det finns ingen anledning till att de mindre företagen ska vara bank till storföretagen när vi vet att fyra av fem nya jobb kommer i små och medelstora företag. Vi vet att stryps dessa företags likviditet försvåras väsentligt deras möjligheter att anställa fler och expandera eftersom detta binder likviditet. Vi vet också att ska vi pressa kostnaderna i hela leveranskedjan så ska inte de små med högst kostnader för att låna ha denna roll. Vi vet alla att de stora lånar billigast och många av de stora lånar dessutom inte alls utan sitter på många miljarder kronor i sin kassa. Det finns egentligen ingen rationell kostnadslogik bakom den ordning vi har i leveranskedjan.

Ett motiv jag kan se är att ökar storföretagen sin kassa, ökar sannolikt deras börsvärde eftersom analytikerna ofta inte ser igenom denna tekniska manöver. Själv tycker jag styrelserna i de stora börsföretagen borde kunna se ett bredare samhällsperspektiv i denna fråga

Man gömmer sig bakom begreppet avtalsfrihet. Men vi hade avtalsfrihet förr också när betalningstiderna var rimliga. Nu har vi ett växande missbruk och då måste detta för jobbens skull åtgärdas.

 Att Svenskt Näringsliv också gör det trots att de flesta av deras medlemmar är små och medelstora förtag förvånar mig inte. Det är tyvärr så Svenskt Näringsliv fungerar och jag hyser inget hopp om att Svenskt Näringsliv ska kunna lyfta blicken och se samhällsnyttan med att komma ifrån de allt längre betalningstiderna.

Att partier som Kristdemokraterna och Liberalerna ställer sig bakom detta är obegripligt. Har de inga företagare i leden som kan förklara för dem kassaflödets betydelse för ett företag? Och att varje ny anställd binder nytt rörelsekapital?

Det vore intressant att veta hur många av storföretagens finanschefer som har bonus på kassaflödet. De utnyttjar den starkes makt över de mindre företagen genom att skicka ut ett brev till sina leverantörer med beskedet att nu förlänger vi betalningstiderna från 60 till 90 dagar, och med denna enkla åtgärd kan miljonbelopp i bonus utgå. Den samhällsskada de åstadkommer genom att bromsa jobbtillväxten bekymrar dem nog inte.

Förr var detta inget problem eftersom vi hade rimliga betalningstider på upp till 30 och 45 dagar. Successivt har detta missbruk spridit sig och det är nu hög tid att någon i den automatiska ”följa John kedja” jag här redogjort för vaknar upp och säger att så här kan vi inte ha det.

Politiker ska ändå se till den samlade samhällseffekten, så den passivitet som hittills präglat Tidö-partierna i denna fråga är djupt bekymmersam. Finns det andra partier i riksdagen som förstår den problematik jag här tar upp, välkomnas givetvis en insats. Jag tror Sveriges företagare noga följer hur partierna agerar i denna fråga.

Det ska nämnas att det finns några storföretag i Sverige som i samarbete med några storbanker erbjuder fakturaförsäljning till mycket konkurrenskraftiga räntor till sina större leverantörer. En lösning på problemet är således att utöka detta till alla leverantörer. Men det är en lång väg att gå om alla ska tillämpa detta förfarande och risken är uppenbar att det inte fungerar för alla och att det skapar betydande merkostnader för de mindre företagen. En enklare väg är att återställa betalningstiderna.

Vi behöver tillväxt och fler jobb i Sverige. Den lägst hängande frukten är här att återställa betalningstiderna till var det var för något decennium sedan.

Det är dags att vakna upp i regeringskansliet nu när frågan är aktuell inom EU.

Dan Olofsson, entreprenör