Debattartikel på Di.se, 30 oktober 2024

För något decennium sedan var betalningstiderna i Sverige inget större problem. De begränsades normalt till 30 till 45 dagar. Det som sedan hänt är att de stora använder de mindre som bank genom att successivt förlänga betalningstiderna. Detta måste få ett stopp, skriver Dan Olofsson, entreprenör.

Frågan om betalningstider mellan företag är åter aktuell. EU-kommissionen har insett att de stora företagens missbruk med betalningstider ofta upp till 90 och 120 dagar har gått för långt. De ville stävja detta med att begränsa betalningstiderna till 30 dagar och dessutom skärpa rutinerna när företag ensidigt väljer att inte hålla ingångna avtal om när en faktura ska betalas.

För något decennium sedan var betalningstiderna i Sverige inget större problem. De begränsades normalt till 30 till 45 dagar. Det som sedan hänt är att de stora använder de mindre som bank genom att successivt förlänga betalningstiderna. Den starke utnyttjar sin position gentemot det mindre företaget och då behöver samhällets regelverk vara sådant att missbruket motverkas.

De långa betalningstiderna skapar betydande problem:

– Gjorda undersökningar visar att över tid skapas fyra av fem nya jobb i små- och medelstora företag. Stryps deras likviditet försvåras kraftigt självfinansieringen av nya jobb. Alla vi som driver egna företag vet att likviditeten är A och O när det gäller att våga ta risk på att anställa fler eftersom det binder ytterligare rörelsekapital. Nyanställningar sker normalt inte om likviditetsmarginalen är för liten.

– Till detta kommer att de stora företagen har lättare att låna och gör det till lägre räntor. Att då flytta finansieringsbehovet i leveranskedjan till de som har högsta kostnaderna är inte rationellt.

– Vid långa betalningstider uppkommer också problemet med moms om 25 procent. I stället för att få en önskad inbetalning genom fakturan ska i stället utbetalning först ske av moms någon månad innan fakturan betalas.

– EU-kommissionen anför också att de långa betalningstiderna skapar många onödiga konkurser.

Alltså föreligger mycket goda grunder för att göra något åt detta missbruk. EU-förslaget om en generell regel om 30 dagars maximal betalningstid fick såväl kritik som beröm. En relevant kritik är från detaljhandeln där det kan vara en kapitalstark leverantör av sällanköpsvaror vars kund har ett betydande intresse av långa betalningstider. Detta skulle enligt uppgift omöjliggöras av förslaget eftersom det också lär finnas skrivningar om tider mellan varans leverans och när fakturan skickas.

Kritikerna såg det som ett ingrepp i den fria förhandlingsrätten. Nu är förslaget tillbaka på ritningsbordet i EU där man försöker adressera problem i några branscher så att den stora frågan om missbruket med långa betalningstider kan lösas utan betydande nackdelar.

Svenskt Näringsliv, Almega och Svensk Handel har gått emot EU-kommissionens tidigare förslag utan att peka på en trovärdig väg framåt som löser frågan. De anför frivilliga överenskommelser, men erfarenheten är tyvärr sådan att det inte fungerat. Vissa förbättringar har i en del fall skett för små företag samtidigt som den stora trenden med allt längre betalningstider fortsätter. Jag undrar också framför allt avseende Svenskt Näringsliv och Almega hur pass väl förankrat deras agerande är bland den breda kadern av medlemsföretag? 

Långa betalningstider skapar betydande samhällsskada och min uppfattning är att medvetenheten om detta är stor bland företagen. Det konstruktiva nu är att den svenska regeringen och svenska parter på arbetsmarknaden engagerar sig gentemot EU-kommissionen så man hittar en bra lösning på det stora problemet med missbruket med långa betalningstider samtidigt som särskilda skrivningar görs där en generell regel skapar problem.

Detta borde vara möjligt. Men jag ser ingen större aktivitet här från svensk sida när det gäller att få fram ett modifierat förslag. Det kan våra så att någon driver detta i det tysta, men mycket talar för att vi är alltför passiva här.

Vi behöver återgå till den fungerande ordning som rådde för något decennium sedan med rimliga betalningstider. Vi är många som ser fram mot att regeringen värnar jobbskapandet och tillväxten i de små- och medelstora företagen i denna fråga. Regeringens dialog med EU-kommissionen bör därför vara lösningsorienterad utan att gå ifrån det stora målet att det nu är hög tid att stävja missbruket med de alltför långa betalningstiderna.

Dan Olofsson, Entreprenör